Jag - Sockersug: 1-0
Tydligen äter vi svenskar mest godis i världen. Otäckt. Men jag är inte speciellt förvånad, inte efter min tur i matbutiken idag. Inte när jag hör om vad föräldrar ger sina barn till frukost, inte när ja tänker tillbaka på skolmaten, inte när jag ser reklam på tv, inte när jag ...
Sockerberoendet är en livsfarlig drog. Lömsk och obehaglig. Man får en känsla av välbehag, man unnar sig, man firar, man blir glad, ibland till och med lyser det i ögonen på en person som är beroende av socker och som snart ska få hugga tänderna i en mars.
Idag var ja och handlade, jag gick förbi chipshyllan (inte alls sugen) håller i en chipspåse och en lömsk röst viskar i mitt öra "Jo men ta en chipspåse, det ÄR ju gott, du VET att det är gott, du VILL ju ha" Chipspåsen åkte tillbaka på hyllan, jag vill ju inte ha! Vidare till godishyllan. "Titta där" väser den otäcka rösten igen. "Choklaaad, du gillar ju verkligen choklad, KÖP! unna dig lite choklad, du har tränat så duktigt..." MEN JAG VILL INTE HA! Argt slänger jag tillbaka chokladen i hyllan, traskar med bestämda steg och tar en påse tortilliachips med ost smak. Jag vill inte alls ha, men min hjärna säger att det blir mysigt och gott och vips! så hamnar den i min korg. Nu ligger den fortfarande oöppanad, på min diskbänk. Jag vill fortfarande inte ha. Tänkte gå och sova innan den otäcka sockerrösten kommer tillbaka och tvingar mig att öppna påsen, äta, njuta, ha mysigt sen må dåligt! Nej, jag känner mig stark. Idag var det jag som vann matchen! HA!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Här får du din första kommentar din stjärnbloggare!! Hejjahejja ses pussogull
Trackback
