Jag - Sockersug: 1-0
Tydligen äter vi svenskar mest godis i världen. Otäckt. Men jag är inte speciellt förvånad, inte efter min tur i matbutiken idag. Inte när jag hör om vad föräldrar ger sina barn till frukost, inte när ja tänker tillbaka på skolmaten, inte när jag ser reklam på tv, inte när jag ...
Sockerberoendet är en livsfarlig drog. Lömsk och obehaglig. Man får en känsla av välbehag, man unnar sig, man firar, man blir glad, ibland till och med lyser det i ögonen på en person som är beroende av socker och som snart ska få hugga tänderna i en mars.
Idag var ja och handlade, jag gick förbi chipshyllan (inte alls sugen) håller i en chipspåse och en lömsk röst viskar i mitt öra "Jo men ta en chipspåse, det ÄR ju gott, du VET att det är gott, du VILL ju ha" Chipspåsen åkte tillbaka på hyllan, jag vill ju inte ha! Vidare till godishyllan. "Titta där" väser den otäcka rösten igen. "Choklaaad, du gillar ju verkligen choklad, KÖP! unna dig lite choklad, du har tränat så duktigt..." MEN JAG VILL INTE HA! Argt slänger jag tillbaka chokladen i hyllan, traskar med bestämda steg och tar en påse tortilliachips med ost smak. Jag vill inte alls ha, men min hjärna säger att det blir mysigt och gott och vips! så hamnar den i min korg. Nu ligger den fortfarande oöppanad, på min diskbänk. Jag vill fortfarande inte ha. Tänkte gå och sova innan den otäcka sockerrösten kommer tillbaka och tvingar mig att öppna påsen, äta, njuta, ha mysigt sen må dåligt! Nej, jag känner mig stark. Idag var det jag som vann matchen! HA!
Plugg-fik
Tog ett beslut att inte gå till mitt vanliga pluggfik idag. Av någon anledning så fick jag för mig att fiket ovanför biblioteket skulle ge mig den bästa pluggmiljön. ( Jag kan inte plugga hemma, får absolut ingenting gjort). På just det här fiket finns det en speciell barnhörna. Det här är barnvagnarnas barnvagns cafe. Skrikande barn, nervösa morföräldrar, tappade kakor, barn gör tåg av i princip alla stolar på hela cafet och tvingar sina stackars föräldrar att åka med på "gummibåts-tåget". De flesta mammor och pappor njuter av att släppa lös sitt skrikande barn bland andra skrikande barn så de kan dricka sin kopp kaffe i lugn och ro. Jag gillar det här stället egentligen, till exempel när ja är här med min syster och systerson. Vi släpper lös systersonen och han har skitkul och vi kan hänga. Det är perfekt. Det är jättebra att det finns. Men, inte när man ska plugga, jag har sömnigt läst några sidor i min statistikbok, druckit upp mitt kaffe och stängt in mig i musikens värld i desperata försök att stänga ute allt omkring. Får se hur länge jag orkar sitta här. I morgon går ja nog tillbaka till tryggheten och Soleo.
Ny blogg: Kan sluta precis hur som helst!
Ny blogg. Har inte helt beslutat i vilken form ännu, återkommer om det.
Nu ska jag fylla på med en kopp ekologiskt kaffe, slå upp statistikboken och få in något vettigt i huvudet innan jag ger upp.
